Ibland blir dagen bara så där överraskande rolig, när man minst anar det...
Vi har haft ett par härligt varma, soliga dagar här i Hvar stad. Vi promenerar på mornarna och njuter sen på någon strand. Vår favorit Pokonji dol beach, ligger ett par kilometer bort. Det är fina strandpromenader runt sta'n. Gårdagen började som vanligt...
-"vi går väl förbi och kollar vad det är, sa vi på väg hem från stranden, så där lagom ofräscha som man kan vara...är det för fint är det väl inte värre än att vi vänder och går dit senare!"
Google maps hade visat vägen och vi såg en hemmagjord träskylt halvvägs upp i backen: "vingård 50 m 》" Det såg ut som ett vanligt hus på landet, väldigt tyst och lugnt, med en väldigt rörig gårdsplan fylld med skrot och maskiner. Men vi såg en liten skylt lutad mot väggen framför en källar-ingång.
Vi kikade in och blev glatt välkomnade och visades in i den mörka källaren , där det redan satt ett par glada sällskap och provade vin.
Ok det här funkar nog, vi slog oss ner i ena ändan av en träbänk vid de stora rustika träborden. Hur ser jag ut i håret? Kan jag ta av mig kepsen? Det är i alla fall mörkt. Det droppade in folk och till slut var vi nog ca 8 små sällskap. Frun i huset fick ursäkta sig, det brukade inte komma så många på en gång och hon var ensam. Vi beställde den enklaste provningen med fyra viner och lite bröd med olivolja. Det tog tid för henne att serva alla, ett vin i taget. Hon var otroligt trevlig och berättade om varje vins druvor, historia och hur de lagrades. Vi fick skölja ur glasen själva med vattnet vi fick bredvid. Ett par sällskap fullföljde inte provningen för det tog väl lite för lång tid... Vinerna, 2 vita, ett rosé och ett rött var otroligt goda (det röda lite för ungt ännu.) De säljs bara lokalt, hon var ingift och mannen var vinmakaren. Familjen hade förstås odlat druvor i många generationer.
Bredvid oss satt två sällskap med tjejer och en kille från Australien/Holland, Storbritanien och Canada. Vi blev inbjudna att flytta närmare dom på bordsändan och prata om vinerna och var och ens resrutter, förstås!
Plötsligt dök vinmakaren själv upp! och kom och hälsade på oss vid bordsändan. Han hade varit hos en kompis och hjälpt till med skörden, så nu skulle det firas lite. Han skulle bjuda sin vän på sitt bästa vin...
Nån i sällskapet frågade vilket hans favoritvin var. Han bara skrattade och himlade med ögonen. -Min tunna är här, sa han och pekade bakom en Harley Davidson som också stod parkerad där i vinkällaren. Hemlig mix lagrad 6-7 år , tål att lagras några år till. Han tog och slangade ur en kanna - Do you wan't to try? och plötsligt var vi också hans vänner!
Vilket vin och vilken lirare...
Sen skulle vi följa med in bland vintankarna. Nu skulle vi testa ett av hans andra favoritviner, alla skulle dricka direkt ur kannan!
Det var ett annat av deras prestigeviner - det söta gjort på enbart torkade druvor...vilka smaker...
När klockan passerat 20 tyckte Ulf och jag ändå att det var dags att gå ifrån våra nyvunna vänner...frun hade för övrigt redan gått till sitt jobb på en familjerestaurang inne i sta'n...och det hade blivit mörkt...Och, man vill ju gärna hem och duscha av sig saltvattnet!
