Kul Med Farmor!: Del 7- 2024

Onsdag var en gråare och regnigare dag. Vi lämnade Dourodalen med riktning mot Aveiro. Här möttes vi också av en stationsbyggnad med målad kakel.

Betänk att dessa kakelplattor ofta har målats en och en, innan de satts ihop till dessa fantastiska konstverk. En av de mest kända är Sâo Bento-stationen i Porto. Jag slänger in ett par bilder därifrån också.

Aveiro - även kallad "Portugals Venedig"

Längs den här gatan skulle det finnas en cykeluthyrare. Det gjorde det också! dessutom Portugals trevligaste.

Hon lade in vår rutt på google maps och vi fick en mobilhållare att sätta på styret. Jag hade läst innan att det skulle vara ca 7 km ut till havet och Costa Nova. Fel där, -15 km sa cykeluthyraren. Det blev det Minst! Åtminstone tar det lite tid när man måste stanna och kolla exakt. Det var inte självklara vägval på alla ställen, men mycket var också röda cykelbanor att glida fram på.

Sista biten blev en utmaning...

Det var ingen liten bro vi skulle cykla över för att komma ut till sista ön. Ungefär som en blandning mellan HögaKusten-bron, Älvsborgs-bron och de längsta över Essingeleden. Ni förstår nog. Dessutom hade Ulfs cykel börjat få en "pyspunka"...så han kunde bara cykla på ettans växel. Visserligen var det avskilda cykelbanor, med nät ut mot motorvägen. Ja, det var motorvägshastighet! Och inte såå högt räcke mot utsidan... Så vi blev lite darriga i benen och tappade på energi

Men, vilka häftiga sanddynor vi möttes av! Några surfare och SUP-paddlare såg vi i vågorna också.

Nu var vi otroligt lunch-sugna, "-vi får ta första bästa restaurang"...

...och det blev den här! En familjerestaurang som startade i början av 1900-talet och var inne på 4:e generationen! Här var fint, med linnedukar o allt. Men ändå avslappnat. En servitör per bord, kändes det som...

Hur glad blir man inte när det ställs fram gott bröd, lite olika pastejer med sardin eller tonfisk bl.a, vattnet är iskallt och vinho verden leker i munnen!

Vi tar gärna seden dit man kommer...så därför fick det bli ål! Tillagad som en paella, typ! Gott var det! Vi tog bort skinnet, sen var det bara "ryggraden" i mitten som skulle bort. Smakade som en vanlig fisk, utan en massa småben. Varsin mussla fick vi också 😃

Här var laddat för fler läckra måltider...

Ett otroligt läckert ställe var det, Costa Nova! Ulf fick ringa till cykeluthyrningen och de kom ut och bytte ut cykeln.

Sen återstod utmaningen att ta sig över bron igen.

Tillbaka i Aveiro låg kanalbåtarna på rad. Väl dolda under dekorationerna satt nya yamaha-motorer.

Som tur var hoppade inte min kedja av innan i sista backen...då var det bara 200 meter kvar. Tur att cykeluthyrarna var så himla trevliga!

Vi tog ett litet stopp i en specialbutik för körsbärslikör, som kommer från Obidos. Den dricks ur en liten choklad-kopp eller ur en liten keramikmugg, typ äggkopp, som vi gjorde.

Obidos är en av de mysiga platser som stod med på vår lista (kanske det också är ett världsarv?) att ev. besöka. Men under resans gång måste man sålla och göra nya val. Det är ju liksom fördelen när man är på "luffen", att inget är hugget i sten. Kul och gott att vi fick smaka likören iaf.

Andra platser som vi tänkt, men låter bli att besöka den här gången är bl.a Bilbao, San Sebastian och Lissabon. I Lissabon har vi varit förut, den här gången blev det bara tågbyte. Det beror på olika faktorer bl.a att det blev för krångligt och tidskrävande med tågen, i vår tänkta rutt. Sen blit man också trött på stora, dyra städer.

Fika på Portugisiskt vis...

Kvälls-mål, efter ål, på luffarvis...

Fredag kväll anlände vi till Meia Praia, precis utanför Lagos. Portugals sydkust alltså! Nu ska vi ligga still en vecka.

Så mycket stillhet blev det dock inte första kvällen...

Vi möttes upp kl.19 för incheckning i vår lägenhet av en väldigt trevlig kille, som också pratade bra engelska. När vi förhörde oss om det fanns ngn supermarket i närheten, fick vi klart för oss att den låg 20-30 minters promenad bort, i Lagos. Oklart hur många öppna restauranger det fanns i närheten. Vi var matta, eftersom vi nöjt oss med en fika på stationen i Lissabon.

Men vår värd visade glatt vilken buss vi kunde ta, busshållplatsen ligger på gatan nedanför. Så, kl.19.30 kliver vi glatt på bussen och pekar på telefonen vart vi ska. Samtidigt informerar chauffören att detta är sista bussen för ikväll. Det går ingen buss tillbaka...

Det var bara att försöka tänka och handla på sig så mycket som möjligt på "Pingo Doce", innan de stängde 20.30.

Sen var det en gullig kassörska som beställde taxi åt oss...den kostade 5 euro...de' var det värt.

Sallad och grillad kyckling har väl sällan smakat så gott!